24 mars, 2015

Vad håller vi på med egentligen?

Iréne Ödmark-Hall Reflektioner 1 Comment

”Vad håller jag på med egentligen?” Den frågan ställer sig väl alla tänkande människor då och då. När det gäller livet i stort – och när det gäller yrkeslivet. Gör inte du också det ibland?

Förr, när jag var gymnasielärare i moderna språk och stresshantering, var det enkelt att svara på frågan ”Vad jobbar du med?” Inga problem, alla vet vad en lärare gör. Men nu när jag jobbar med energipsykologi? Vad svarar jag då så att folk begriper?

Insnöad

Jag har en tendens att snöa in på metoden i sig, just för att jag tycker den är så fantastisk och fascinerande. Ibland säger jag att jag jobbar med en form av psykologisk akupunktur fast utan nålar. Eller med ett handfast komplement till mindfulness. Ibland säger jag att EFT är världens snabbast växande självhjälpsmetod, ibland att det är ett traumabearbetningsverktyg. Ibland kan jag till och med dra en jämförelse med EMDR men då ser de flesta ännu mer oförstående ut.

Dessutom talar det ju inte om vad man har för nytta av det hela. Och det är ju egentligen människor jag jobbar med, inte en metod.

En fråga om trygghet

Häromveckan satt jag med en handläggare för att se över mina försäkringar. Det var verkligen hög tid. Han bläddrade igenom mina pinsamt osorterade papper. ”Den här försäkringen behöver du inte längre.” ”Det här verkar alldeles för dyrt.” ”Och företagsförsäkringen skulle vi behöva se över.”

Diskret satt jag och knackade på fingerpunkterna. Dels för att jag småskämdes över att jag inte hade bättre ordning på mina papper, dels för att hålla mig vaken. Försäkringar är verkligen så erbarmligt trist!

Plötsligt frågade han: ”Vad är det du jobbar med i ditt företag?” Genast vaknade jag till.

Uppdatering

Gjorde ett snabbt överslag. Mina standardsvar platsade inte här. Kanske skulle jag i stället berätta för honom att jag hjälper människor att våga? Våga flyga, våga tala inför andra… eller stressa ner och våga göra de förändringar de vill och behöver i livet? Nej, det lät som en klatschig hisspitch (vilket det faktiskt också är).

”Vi är lite i samma bransch”, sa jag i stället. ”Trygghetsbranschen.”

Han såg upp, lite konfunderad men definitivt intresserad.

”Jag tänker så här: många av de problem vi har bottnar i känslor och beteenden som grundläggs i barndomen. Som barn gör man ju allt man kan för att försäkra sig om att få kärlek och uppskattning. Kunna känna sig trygg. Det var det bästa man kunde göra då, men senare i livet märker man kanske att en del av de här ’försäkringarna’ inte är aktuella längre. De kostar mer än de smakar. Så man kan säga att jag hjälper människor rensa upp lite i sina gamla ’försäkringar’ och att skapa sig en äkta, uppdaterad, trygghet. Ungefär som det du håller på med.”

Han slog igen pärmen. Log brett, med glimten i ögat. Min nye kollega.

Bygga broar

Den vackra röda bron från Cranbrook Gardens får illustrera det här inlägget. En liten blinkning till Gary Craig som hävdade att man måste förklara EFT (och annat med för den delen) på ett sätt som går hem och är begripligt för lyssnaren. ”Building bridges” kallade han det.

Hur förklarar du vad du håller på med? Dela gärna med dig av dina favoritvarianter på temat ”brobygge”.