Sitta stilla, ingenting göra…
Jag sitter och bläddrar i Åsa Palmkron Ragnars och Katarina Lundblads underbara bok om Mindfulness som stresshantering (tyvärr utsåld på förlaget), och hittar denna Zen haiku:
Sitta stilla
Ingenting göra
Våren kommer och gräset
växer av sig själv
Tänker att så är det med sömnen också. Den kommer av sig själv när vi slappnar av och lever i samklang med oss själva och med dygnets växlingar.
Ett annat medvetandetillstånd
Det speciella med sömn är att den för oss in i ett annat medvetandetillstånd. Varje natt träder vi in i sömnens och drömmarnas förunderliga värld. In i det okända. Det kan nästan vara lite skrämmande – när vi sover har vi ju noll koll.
Sömnen skapar liv
Ja, visst är det är lite paradoxalt, att det där lealösa, okontrollerade tillståndet som nästan ser livlöst ut egentligen skapar liv. Celler repareras, hjärnan återhämtar sig. Slaggprodukten beta amyloid förs bort ut ut systemet. Sömnspindlarna (som inte alls är spindlar utan ett särskilt slags snabba hjärnvågor) rensar bort onödiga nervkopplingar i hjärnan så att vi glömmer det vi behöver glömma och minns det viktiga.
Drömtiden
För aboriginerna, Australiens ursprungsbefolkning, var det faktiskt i ”drömtiden” som världen skapades. Drömtiden var före alltings början, en helig tid när land och vatten, träd och djur, heliga platser och människor blev till – och sedan sjöngs de till liv. Och drömtiden förs vidare till människan, genom berättelser, sång och dans. Drömtiden finns där alltid, i våra hjärtan.
Vi träder in i drömmen och återskapas.
Och jag tar och återskapar den japanska haikun till en svensk sömndikt:
Ligga stilla
Ingenting göra
Sömnen kommer och kroppen
andas av sig själv
Sweet dreams,
Iréne
PS: Finns det utrymme i ditt liv för sång, dans eller konstnärliga aktiviteter? Om inte – kan du skapa det utrymmet? Utan att gå in mer på vare sig neurobiologi eller psykologiska förklaringar är konst och en lagom dos kreativitet faktiskt väldigt bra för sömnen.