Hitta hem
Det har väl inte undgått någon att jag flyttat. Efter 40 år i Umeå har jag flyttat ner till Stockholm. Flyttat hem igen.
Det har varit goda år däruppe i norr. Jag har trivts. Familj, vänner, jobb. Inget att klaga på, fast jag gjort det ändå, precis på det där sättet man klagar när något ligger och skaver i själen. En längtan låg och skavde.
År efter år växte den sig starkare. Hemlängtan.
Den värsta rädslan
Det var inte lätt att ta steget. Tack och lov hade jag en tapping buddy som hjälpte mig att knacka mig igenom den värsta rädslan för förändring – men nu är jag här, och det känns helt rätt.
Det känns i hela kroppen. Ett slags lugn glädje, ett pirr, nästan som förälskelse. Det är något i luften här nere, i ljuset. Dofterna. Naturen här är precis som den ska vara. Som den var när jag var liten.
Mycket har hunnit förändrats på 40 år, men även det nya andas en hemvan trygghet.
Är det verkligen meningen?
Det slår mig att så där kan det ju vara i livet. Man befinner sig i en situation, man har hamnat där på grund av omständigheterna, på grund av de val man tidigare gjort. Val som var de bästa som stod till buds då man valde.
Så småningom kanske man ändå invaderas av en längtan. Den uttrycker sig som en slags stumhet, eller en otålighet. Är det så här livet ska vara? Är det verkligen meningen? Bara så här?
Man längtar efter något nytt.
Längtan efter förändring
Så något måste förändras, och oftast tar man till en yttre förändring. Man kanske byter jobb. Eller skiljer sig. Eller skaffar barn. Eller flyttar.
Oftast för de här yttre förändringarna även med sig en inre förändring, konstigt vore det annars. Lika ofta är de dock ganska ytliga, och snart står man där med sin längtan igen. Längtan efter någonting annat.
Den du söker är den som söker
Jon Kabat Zinn, mannen som introducerade mindfulness i västvärlden, säger så klokt och klurigt i sin lilla bok Hitta hem till dig själv – 108 lektioner i mindfulness: ”Den du söker är den som söker.”
Längtan efter något annat är ju samtidigt också en längtan hem till sig själv, till sitt eget unika jag. Och hur besvärligt det ibland är att vara sig själv, är det just där det också är så lätt och självklart att vara.
En vänlig vägvisare
Det finns många sätt att ”hitta hem”. För mig är EFT, tapping, ett självklart val. En vänlig vägvisare och ett suveränt stöd i hitta-hem-processen. Helt oslagbart faktiskt.
När man sätter sig ner och knackar, själv eller med någon annan, med ord eller i tystnad, påbörjar man resan till den man är, bortom onödiga rädslor och invanda trygghetsstrategier.
Man skapar en bestående inre förändring som även återspeglas i det yttre.
Ett slags lugn glädje
Och när man knackat klart känns det så tydligt i kroppen, det vet alla som provat. Ett slags lugn glädje, ett pirr, en hoppfullhet. Nästan som en förälskelse.
Precis som det känts för mig att flytta hem till Stockholm igen.
– – – – – – –
Hur tänker du kring det här med att ”hitta hem”? Och vilka är ditt sätt att göra det?