28 maj, 2016

12 verksamma ingredienser i EFT – del 2

Iréne Ödmark-Hall Om EFT 1 Comment

I del 1 av 12 verksamma ingredienser i EFT tittade vi närmare på vad som händer i kropp och knopp när man knackar. Här fortsätter vi på samma tema men fokuserar mer på känslor, kommunikation och trygghet, på vad som händer när man knackar tillsammans med en coach/terapeut. De här ingredienserna är i och för sig inte unika för EFT, men i kombination med knackningarna skapar de ett suveränt verktyg för genomgripande och bestående förändring. Läs del 1 här.

 

6. Interoception – att medvetet känna det man känner

På samma sätt som man kan ha ett läkande samtal med en annan människa, kan man ha ett läkande samtal med sin kropp och sina känslor.

Känslor är till för att kännas och vi känner dem i kroppen. De är signaler till oss och till omgivningen om vad vi behöver och hur vi ska agera för att få vad vi behöver.

Redan i början av 60-talet intresserade sig Eugene Gendlin (upphovsmannen till den kroppsbaserade metoden Focusing) för vad det var som gjorde att vissa patienter hjälptes av psykoterapi, medan andra kunde gå åratal utan att något hände. Man filmade hundratals terapisessioner och analyserade dem.

Det visade sig att de klienter som gjorde störst framsteg och kunde förändra sin situation hade en sak gemensamt, helt oberoende av terapins art eller relationen till terapeuten. Det som kännetecknade dem var att de under samtalets gång liksom stillnade av och tystnade. När de sa något gjorde de det långsamt, som om de talade inifrån sig själva.

Den här förmågan att lyssna inåt, att låta kroppen och känslorna komma till tals, verkade vara en av de mest verksamma ingredienserna för läkande och förändring. Det handlar alltså inte om att prata, analysera och förstå på en intellektuell nivå, utan om att verkligen känna. Att låta kroppen tala. (Och om man vill låta kroppen uttrycka sig även i ord märker man att språket blir nästintill poetiskt, fyllt av metaforer och inre bilder.)

I EFT är det här pendlandet mellan samtal och kroppsförnimmelser en integrerad del.

Ibland stänger vi – eller snarare vårt nervsystem – av en del känslor för att de är för smärtsamma, eller för att vi en gång i tiden lärt oss att det var olämpligt att släppa fram dem. Men kroppen minns det vi inte vill eller kan minnas. (Se Peter Levines arbete om du vill veta mer om just detta).

Om vi kan lugna ner systemet med knackning kan vi i större utsträckning tillåta oss att känna även jobbiga känslor. De blir mer hanterbara, och tonar till sist bort. De har fyllt sin uppgift.

 

7. Det goda samtalet

EFT är suveränt som självhjälpsverktyg, men det finns problemställningar som är svårare att komma tillrätta med på egen hand, ibland omöjligt.

Man behöver en medmänniska som lyssnar, som ställer de där nyfikna och vänliga ”mormorsfrågorna” man själv inte kommit på att ställa. Någon som ifrågasätter ens vedertagna sanningar. Det går inte att se vad som står på etiketten när man själv är inne i burken…

Och när någon lyssnar, autentiskt och från hjärtat, kan det hända att man säger saker man inte visste att man visste.

När vi är stressade och rädda tänker vi inte klart. Knackningarnas lugnande effekt i kombination med att kropp och känslor får vara med gör att samtalet har alla förutsättningar att bli transformerande. Som en av mina klienter uttryckte saken: ”Med EFT kommer man in på det väsentliga på en gång.”

En bra EFT-terapeut har utvecklat sin coachande förmåga att tillsammans med klienten definiera problemets kärna så att man knackar på de saker som verkligen gör skillnad.

 

8. Trygghet och den polyvagala teorin

När det gäller trauma behövs också någon som ”håller spacet” när man som klient går in i det okända, in i det farliga. En följeslagare och guide som tryggt ser till att man kommer tillbaka igen. Hem till sig själv.

Ett litet barn kan inte reglera sin stress själv. Det skriker när det är hungrigt eller när något skrämmer eller är obekvämt. Den vuxne tar hand om barnet, matar, tröstar. Ju lugnare den vuxne är, desto lättare kommer barnet till ro. Det lilla barnet behöver någon annans, reglerade, nervsystem för att reglera sitt eget inre kaos. När vi som vuxna befinner sig i ett kritiskt läge gäller samma sak.

Trygghet är A och O för att en läkande förändringsprocess ska komma igång och slutföras. Det säger sig själv: när vi är rädda går all energi åt till att vara på sin vakt, till försvar. Vi håller fast vid det gamla därför att det som är gammal och invant är tryggare än det nya. När vi är tillsammans med en medmänniska som är lugn och trygg, i det här fallet coachen/terapeuten, lånar vi lite av den andres trygghet och kan börja rucka på det som är stelnat och låst.

Vill du få en neurofysiologisk förklaring till hur det här fungerar, kan det vara värt att titta närmare på Stephen Porges banbrytande arbete om neuroception och den polyvagala teorin. Porges förklarar hur vi omedvetet plockar upp information om vem som är vän eller fiende, samt hur kroppens olika ”överlevnadssystem” – friend (socialt engagemang, tal), freeze (frysa), flight (fly), fight (slåss) och flop (passiv kollaps) – samverkar.

En erfaren EFT coach/terapeut vet att på olika sätt skapa den trygghet som är grund för en lyckad EFT-session. Dessutom finns flera delmoment i EFT-processen som i sig skapar trygghet, knackningarna är bara en av dem. I del 3 av 12 verksamma ingredienser i EFT kommer vi att titta på två andra trygghetsskapande aspekter samt på acceptans och självmedkänsla.